i Lillasyster - första året, Mammaliv, Vardag

Lillasyster ett år

Lilla J har nu hunnit bli ett år (och några veckor till). Första året med henne känns som att det gått snabbare än med Storebror men det är kanske inte så konstigt då vi har fullt upp med en blivande treåring samtidigt som Lillasyster växer och utvecklas. Tiden rullar i alla fall på i ett högt tempo för oss.

Ungefär två veckor innan sin ettårsdag tog Lillasyster sina egna första stapplande steg och redan en vecka senare kunde hon gå flera steg framåt. När det ska gå riktigt fort så tar hon till krypningen men man ser att hon blir stadigare och stadigare på att gå.

IMG_6851-2

Det känns som att Storebror tycker att hon blir roligare att vara med nu när hon går och dessutom kan kommunicera med leenden och pekningar. I början så brydde han ju inte sig så mycket om henne men nu vill han i alla fall försöka leka med henne. Han är generös och lånar ut (väl valda) leksaker till henne och när vi äter så vill han gärna ge henne lite av sin mat. Han kollar alltid med mig om det är en tillräckligt liten bit för henne att tugga. Vi har tjatat så mycket om att hon kan sätta saker i halsen så han har koll på att mat ska vara i små bitar men leksaker ska vara stora så att hon ej kan få in hela i munnen. Han vill också gärna dela ut kramar till henne och busar med henne så att hon skrattar högt. Och självklart tröttnar han ibland och ber mig lyfta bort henne eller ger henne ett tjyvnyp om han vill vara ifred.

IMG_6859-2

Lillasyster kan sitta och leka länge med olika leksaker. Hon tar ur dem ur lådor och lägger sedan tillbaka dem om och om igen. Hon kör med bilar på marken och favoriten över allt annat är bollar som hon rullar runt med. Hon gillar även att leka med filtar eller kläder som hon drar över sitt eget huvud och leker sedan tittut. Självklart har hon redan förstått det där med att leka telefon så många saker tas mot örat och hon låtsas prata.

Lillasyster pratar gärna och mycker med sitt bebisspråk. Hon pekar pch säger saker som ingen förstår. De ord vi kunnat höra är tack och där. Sedan säger hon nam-nam när hon äter något gott. Hon gillar den mesta maten men allra helst samma som vi andra äter. Hennes nya favorit är små brödbitar med olika pålägg för det bästa är ju att plocka i sig maten själv med sina egna händer. Att bli matad är inte riktigt lika kul längre. Jag ammar henne fortfarande både några gånger per dag men framförallt på kvällen och under natten.

IMG_6841-2

När det gäller sömnen så sover hon oftast två gånger på dagen (en under förmiddag och en gång under eftermiddagen). På kvällen somnar hon vid nio ungefär och får hon sova utan att bli väckt så sover hon gärna till nio på morgonen. Under natten så vaknar hon till flera gånger men somnar om med hjälp av amning väldigt fort. Av bekvämlighetsskäl sover hon därför i vår säng för då kan jag ligga kvar i sängen (om inte Storebror vaknar förståss).

Jag har nog inte helt förstått att vår lilla bebis redan är över ett år och jag blir ständigt imponerad över allt hon gör och lär sig (det blir jag i och för sig över allt Storebror lär sig också). Jag känner ingen stress över att hon ska växa och bli självständig men någon gång ibland kommer så klart tanken på att det vore skönt om hon sov i sin egna säng så om inte allt för länge så får vi nog börja öva på det.

När det gäller amningen så hade jag nog tänkt att den skulle minskat (eller slutat helt) vid ett års ålder men jag känner mig lite kluven. Dels så är det alldeles för smidigt för mig att få henne att sova på det sättet eller att lugna henne när hon är ledsen. Jag tänker också på hur smidigt det är att alltid ha maten med då vi om några månader kommer åka på en långresa till andra sidan jorden. Framförallt på den långa flygresan så hade amningen varit bekväm att använda. Men å andra sidan känner jag en längtan efter att kunna ha vilka kläder jag vill (väldigt ytligt jag vet) och dessutom att kunna lämna henne med hennes pappa lite längre stunder (vilket jag inte gjort på över ett år). Det känns inte som att det är någon panik för min del att sluta och allra helst hade jag önskat att Lillasyster själv tappar intresset för amning så att det fasar ut sig av sig självt. För att ta kampen med ett ledset barn om man inte har motivationen själv känns inte som ett alternativ just nu. Vi får se hur det går framöver men jag känner i alla fall ingen stress än så länge.

 

Share Tweet Pin It

JennyJenny

Välkommen till min blogg! Här får du följa mig i mitt vardagsliv som just nu har stort fokus på mammalivet. Jag är just nu föräldraledig då jag är en ganska nybliven tvåbarnsmamma. Jag bor tillsammans med min man, T, i Göteborg och vi har sonen K som föddes i juni 2014 och dottern J som är född i maj 2016. Kommentera gärna mina inlägg för jag tycker det är så kul att se vilka ni är som är här och läser och ställ mer än gärna frågor om det är något du undrar över!

Liknande inlägg

Soligt

Skrivet den 23 augusti, 2016

Favoriter

Skrivet den 21 oktober, 2016

Lite bilder från Blekinge 

Skrivet den 3 september, 2016

Föregående inläggNya frisyren
Nästa inläggGårdagen och idag

Bli först att kommentera!

Kommentera