Hemma hos mina föräldrar på landet har vi en granne som betyder väldigt mycket för mig. Jag försöker hinna med minst ett besök hos grannen på landet varje gång vi är i Blekinge. I hennes trädgård har jag lekt så mycket som barn. Och inne i huset har jag tillbringat många dagar och även en del nätter när mina föräldrar behövt barnvakt. Hennes barnbarn tillbringade stora delar av sina sommarlov hos henne och de blev mina vänner. Regniga dagar satt vi på övervåningen och de äldre lärde oss yngre olika kortspel. På kvällarna bäddades sängarna fram och ibland kunde vi vara fyra-fem stycken som sov i samma rum. Jag minns att det var en så trygg känsla att somna medan min granne och hennes man satt och i sina fåtöljer och tittade på TV och småpratade.

Vi hade dressyrtävlingar (med riktiga hästar) längst nere i hennes trädgård. Så kul för ett gäng tioåringar! Under de stora hasselbuskarna lekte vi att det var slott med olika rum.  Och när sommarsolen lyste som varmast sattes det upp lakan till skydd mot solen över trädgårdsmöblerna. Vi satt under dem och åt vaniljglass till de nystekta pannkakorna.

Nu får mina barn följa med till hennes magiska trädgård och upptäcka allt spännande som finns. De tycker alltid det är roligt och vill aldrig gå därifrån. Och de får dessutom lära känna min granne. Grannen som känt mig sedan dagen jag föddes. Hon som grät av lycka när hon fick reda på att jag väntade barnen. Och varje födelsedag och jul får de kort från henne och en liten peng på samma sätt som hennes egna barnbarnsbarn. Så vi är nog mer som släkt än som före detta grannar egentligen.

Här uppe i Göteborg bor ett av hennes barnbarn och hennes barnbarnsbarn är lika gammal som Storebror så vi träffas ibland så att de får leka tillsammans. Tiden och livet…