i Vardag

En ny vardag

en ny vardag

Sedan några veckor tillbaka så har vi en ny vardag här hemma. Jag har i lite mer än ett år arbetat på ett vikariat som tog slut nu i oktober. Och sedan den första september läser jag en kurs på distans via Lunds Universitet. Hösten har alltså varit ganska intensiv med två små barn, 100% jobb och 50% studier. För att lägga till ytterligare så har vi vuxna i familjen jobbat med ett litet projekt sedan i somras. Det tog all ledig tid under semestern och en hel del av helger och kvällar också. Men mer om det i ett eget inlägg 😉

För nu har jag lite mer tid. Nu är det ”bara” studierna, projektet och vardagspusslet som ska hanteras under en period. Än så länge har jag inte märkt av något tomrum på dagarna. För att vara effektiv brukar jag skriva en att-göra-lista varje dag och oftast hinner jag inte beta av allt som jag hade velat. Men en del blir i alla fall gjort. Hemtentor levereras in och jag har sålt en del gamla bebis- och barn-saker på Blocket.

Mer tid med barnen

En stor anledning till att jag inte jagar en massa nya jobb just nu är att jag ville frigöra tid för barnen. Att kunna hämta hem tidigare från förskola och efter skola och att inte bli stressad när förkylningar och annat kräver vab. För att inte tala om hur skönt det känns att låta barnen få vara lediga hela jullovet i år! Planen är så klart att återgå till jobb efter att studierna är avklarade men att få den här stunden med lite mindre antal pusselbitar i vardagspusslet känns ändå fint.

Och att kunna skriva lite oftare här inne hoppas jag också ska vara en del i den nya vardagen!en ny vardag

Share Tweet Pin It

JennyJenny

Välkommen till min blogg! Här får du följa mig i mitt vardagsliv med fokus på mammalivet. Jag bor tillsammans med min man, T, i centrala Göteborg och vi har sonen K som föddes i juni 2014 och dottern J som är född i maj 2016. Kommentera gärna mina inlägg för jag tycker det är så kul att se vilka ni är som är här och läser och ställ mer än gärna frågor om det är något du undrar över!

Liknande inlägg

Måndag med barnen

Skrivet den 20 augusti, 2018

Småbarnslivet och vardagspusslet

Skrivet den 17 maj, 2018

Föregående inläggHöstledighet
Nästa inläggFlyttbara väggklistermärken

5 Kommentarer

  1. jessicamellstalhotmailcom
    2 veckor ago

    Så oerhört skönt det måste vara att ha en mindre stressig vardag nu efter denna hösten som varit alldeles galen ju. Låter inte som något man kan klara en längre tid; jobba heltid, plugga halvtid, sköta privat företag, 2 barn samt hemmet … PUH!!! Hoppas du ska få känna att det funkar bra nu <3

    Reply
    1. JennyJenny
      2 veckor ago

      Ja, det var lite mycket där ett tag. Men det funkar när man vet att det är för en begränsad period. Nu är nästa mål att få till en träff i Karlshamn då 😉

      Reply
  2. jessicamellstalhotmailcom
    2 veckor ago

    Jo det underlättar klart att man vet när det tar slut. Jadu, träff i Karlshamn allihop får vi se när det kan bli av. Nu är det ju skärpta restriktioner och förbud som aldrig förr. Man får ju inte träffas fler än 8 personer och inte träffa någon utanför sin familj eller nära ”vänkrets” som man bestämt att umgås med när man inte har en familj. Det lär bli en jul och nyår att minnas (eller helst glömma) … 🙁

    Reply
    1. JennyJenny
      2 veckor ago

      Ja, igår kom de nya restriktionerna… Barnen fortsätter ju träffa kompisarna på skola o förskola och därför träffar jag de föräldrarna som de umgås mest med. Antagligen så har vi ändå samma sjukor ;P
      Men annars är jag ju mest hemma nu… Vi får väl se hur det utvecklar sig detta…

      Reply
  3. jessicamellstalhotmailcom
    2 veckor ago

    Ja det är det enda man kan göra, se hur allt utvecklar sig. Jag träffar i princip ingen förutom ett fåtal arbetskamrater. Sitter i eget rum nu och fikar och äter lunch när det är tomt i pausrummet. På fritiden träffar jag bara Josse och Stefan samt en vän här i Hbg. Vi som inte har familj har ju fått lov att utse ett par människor vi kan umgås med och hålla oss till det. Sen är jag aldrig på nån lokal förutom när jag måste handla mat och så går jag ju promenader med Snobben förstås samt egna lite mer motionspromenader för egen skull. Det är ju ett oerhört isolerat liv numer och ibland undrar jag hur länge jag ska orka. Tur jag har Snobben iallafall. Per har jag ju inte träffat nu på 15 veckor. I våras sågs vi inte på 17 veckor. Det tär.

    Reply

Kommentera