Mitt liv som tvåbarnsmamma | Barn, Familj, Graviditet & Tips

En dag på stranden

Skrivet den 21 juni, 2017

Kanske inte en dag på stranden men i alla fall några timmar efter att jag och Lillasyster hämtat upp Storebror från förskolan blev det idag. Det är något som jag tänkt att jag aldrig skulle våga göra; åka med en treåring och en ettåring själv till en badstrand! Idag var egentligen tanken att vi skulle hälsa på T på hans jobb efter förskolehämtningen men under dagen blev det ändrade planer så jag funderade på vad vi skulle kunna göra för att få Storebror på andra tankar. Solen har lyst i flera dagar och vädret är riktigt varmt så efter lite tänkande så googlade jag på vilka badstränder som låg närmast och var lättast att ta sig till med hjälp av kollektivtrafiken. Valet föll på Härlanda tjärn.

Det är en liten strand med ganska långgrunt vatten och det stod att det var ett barnvänligt ställe. Så vi tog spårvagn och buss för att sedan promenera den sista biten. När vi kom fram så att vi såg vattnet började Storebror sparka med benen och sa att han blev så lycklig att han dansade. Lillasyster härmade så klart sin bror och då kändes det som att det var ett riktigt bra val av utflykt. Jag hade på vägen dit pratat med Storebror om att han nog var tvungen att hjälpa mig litegrann eftersom Lillasyster ju är så liten och behöver passas så mycket och det lovade han. Sen vet ju jag också att de där löftena inte behöver betyda någonting när det väl gäller. En treåring är lättdistraherad…

Vi kom i alla fall fram till stranden och det var varmt i luften trots att det börjat blåsa en del under eftermiddagen. Det var inte jättemycket folk på stranden och de flesta som var där var andra barnfamiljer med små barn. I det grunda vattnet var det riktigt varmt och Storebror ville bada direkt. Jag höll i Lillasyster och vadade i vattnet medan han gick runt och öste vatten med de spadar som jag hade tagit med. Efter en hel del badande bytte vi om till torra kläder och fortsatte leka i sanden en bra stund. När Lillasyster sprang iväg på små upptäcktsturer sa Storebror snabbt ”Stopp mamma, oroa dig inte. Jag hämtar henne!” och sprang iväg för att leda tillbaka henne. Hann ju tänka flera gånger varför jag inte gjort det här tidigare men vet ju också att jag hade en väldig tur med dagsformen på de båda.

Vi stannade tills Storebror kände sig nöjd och avslutade med en glass i kiosken som låg vid stranden. De höll på att bygga en stor lekplats precis bredvid stranden och jag kan tänka mig att det blir en ännu roligare utflykt när de fått den färdig. Men det var i alla fall en väldigt lyckad förstagång för ett strandbesök med två barn. Storebror somnade på vägen hem i bussen så hans läggning i kväll tog över en timme men han var på gott humör hela tiden så det kändes ändå värt att han fick sig en liten tupplur.

Läs mer

2 Kommentarer

i Vardag

Vardag

Skrivet den 21 juni, 2017

Det har blivit lite glest mellan uppdateringarna här så det får bli ett lite sammanfattande inlägg av de senaste dagarna (veckorna?). Förutom livet som rullar på så har jag även dragit igång ett litet projekt här hemma som har upptagit alla de lugnare stunderna som jag annars kunnat sitta vid datorn.

För ganska länge sedan (kanske 1,5 år sedan) så köpte vi en kökssoffa via blocket. Den var av trä och fin men tanken var att måla om den och klä den i nytt fin tyg. Den där tiden för att göra det med två barn har inte riktigt infunnit sig men förra veckan bestämde jag mig för att iallafall starta. Så när Storebror varit på förskolan har jag hållit Lillasyster i ena handen och med den andra dragit ur märlspikar, rensat bort några lager tyg och stoppning, slipat, grundmålat och målat. Förhoppningsvis blir resultatet bra tillslut men bilderna sparar jag nog tills projektet är klart. Just nu är iallafall första lagret av färgen färdigmålat och eftersom det ska torka minst åtta timmar så kan jag inte göra så mycket mer med den idag.

Vad har vi hittat på mer då? I fredags var en vän här med sin treåriga son i några timmar. Storebror var inte så sugen på att leka med honom eftersom det just nu bara är jag eller T som duger som lekkamrater men det var ändå kul att ha lite sällskap här hemma. På lördagen hängde vi en stund med en annan familj på vår gård och drack kaffe och lekte några timmar.

Igår skulle Storebror varit på förskolan eftersom det var tisdag men det var tvärstopp. Han ville verkligen inte gå! Han ålade sig ur vagnen och försökte stoppa mig på vägen men efter en hel del lirkande gick han med på att gå in på förskolan för att se vad de skulle hålla på med för kul. Men han hade bestämt sig. Han satt i mitt knä och grät och personalen är ju vana vid att han brukar springa in och leka. De var övertygade om att han höll på att bli sjuk så vi fick helt enkelt vända hemåt igen.

Sjuk var han inte men däremot var han nog tröttare och grinigare än vanligt. Grinigheten höll i sig hela dagen och när jag på kvällen fick möjlighet att googla så verkar det ju vara väldigt vanligt med gnällperioder i treårsåldern. Men det där gnället tar ju verkligen på tålamodet… Vi klarade oss iallafall igenom dagen och imorse var det en gladare Storebror som vaknade och det var inga problem att lämna på förskolan.

Så målet är väl att fortsätta hålla hårt på läggningstiderna så att vi gör vad vi kan för att han ska få den sömn han behöver. Det känns som det bästa receptet för att hålla hans (och vårt) humör uppe.

Läs mer

Bli först att kommentera

i Vardag

For Good Luck

Skrivet den 15 juni, 2017

För ganska länge sedan så hintade jag om att jag skulle visa upp min födelsedagspresent som jag gav mig själv. Då hade den anlänt i ett brunt kuvert och sedan gick tiden och det föll lite i glömska hos mig. Men nu ska jag visa vad som fanns i det där kuvertet!

Det var ett klädesplagg som jag beställt från For Good Luck som är ett litet företag som ligger i Varberg. Jag tyckte att det verkade så himla praktiskt med en tunika som man kan ta över sina kläder på sommaren och antingen ha öppen eller stängd. Dessutom tycker jag att det är väldigt fint så jag blev så glad när jag hittade den här som har en så fin gråblå färg!

Och användning har jag fått för den. Jag har haft den på födelsedagskalas, konfirmation och date med min man. Så tack till mig för en fin present!

Läs mer

4 Kommentarer

i Mammaliv, Recept och mat, Tips, Vardag

Hemmagjord glass

Skrivet den 15 juni, 2017

Hur du gör enkel hemmagjord glass

Har du undvikit att göra hemmagjord glass för att du tänkt att det är så svårt? Jag har några tips som gör det väldigt enkelt att fylla frysen med goda glassar. Dessutom är de nyttiga att ta fram som ett svalkande mellanmål för stor och små.

Sommar och fint väder innebär många glassar. Speciellt när man har barn i familjen. Jag blev därför väldigt glad när jag hittade formar på Lagerhouse som man kan använda för att frysa in egna glassar. Storebror gillar isglassar allra mest och då är det ju enkelt att mixa frukter och osötade juicer för att sedan frysa in. Yoghurt som är smaksatt funkar också väldigt bra att hälla i och frysa. Då blir det lite mer matigt och passar bra som ett mellanmål.

Jag tycker att det är skönt att veta vad glassen innehåller. Även om det såklart blir en del köpta glassar när vi är ute och solen skiner så kan man i allafall varva med lite nyttigare hemmagjord glass. Det finns säkert sådana här formar lite överallt att hitta men jag tyckte att de här var väldigt smidiga att använda.

I det första test gjorde vi två olika sorter med hemmagjord glass. Den första blev med mixad vattenmelon och den andra med rabarberyoghurt. Väldigt goda båda två!

Vill du ha mer tips så hittar du kategorin med mat och recept här!

Läs mer

3 Kommentarer

i Mammaliv, Tips, Vardag

Date på en måndag och lite bartips i Göteborg

Skrivet den 13 juni, 2017

Det har varit en minst sagt intensiv vecka för oss; en resa fram och tillbaka till Blekinge, besök av mina systrar för att fira Storebror och sedan det stora firandet på hans födelsedag i söndags med massor av släkt och vänner. Storebror har sovit dåligt på grund av all förväntan och det har ju såklart påverkat vår sömn också. Men igår ställde barnens farmor upp genom att passa dem några timmar på eftermiddagen och T kom hem tidigt från jobbet. Då passade vi på att smita ut bara vi två för att ha lite tid för oss själva några timmar.

Vi började med att gå till vårt stammisställe där vi ofta dricker kaffe annars. För att känna att vi verkligen var barnfria den här gången så tog vi varsin öl i stället för kaffe.

Vi vandrade sedan vidare i ett blåsigt Göteborg och funderade vilka ställen vi skulle gå till nu när vi var utan både barn och barnvagn. Valet föll på Dorsia, ett hotell som har en väldigt speciell inredning. Det är 20-talsinspirerat med massor av mörka sammetstyger och väldigt hög mysfaktor. Det var tyvärr så mörkt att det var svårt att fånga det hela på bild men jag kan verkligen rekommendera ett besök i deras bar. Vi tog varsin drink och satt och njöt av lugnet och pratade om allt och inget.

Innan vi gick besökte jag toaletterna och även där var det så fint att man nästan var tvungen att dröja sig kvar lite extra.

Menmen, vi hade bara några timmar på oss innan vi skulle hem för att äta middag med svärmor och min mans bror och hans tjej så vi gick vidare till nästa stopp som blev Tranquilo. En restaurang som är inpirerad av Sydamerika både när det gäller inredning, meny och drinkar. Om du gör ett besök här så missa inte att gå nedför trappan och ta en titt på nedervåningen. Det är många skrymslen och vrån med spännande detaljer. Den här gången höll vi oss bara i baren på ovanvåningen och skålade; jag med bubbel och T med en öl.

Trots att veckan påverkat orken och tröttheten så gav de här timmarna med T mig så mycket ny energi. Och även om det var lite bar-hoppning på en måndag eftermiddag så kändes det helt perfekt. Ingen sen kväll, ingen trängsel och sedan blev vi ju dessutom serverade koreansk middag när vi kom hem!

Läs mer

2 Kommentarer

i Barnen, Mammaliv, Storebror - tre år, Vardag

Storebror tre år

Skrivet den 12 juni, 2017

Nu har Storebror fyllt tre år! Som han har väntat och längtat efter sin födelsedag. Han har sjungt ”ja, må du leva” länge och frågat om det kommer några gäster på hans födelsedag. Hans lillasyster fyllde ju ett år för ungefär en månad sedan och då trappades hans längtan upp förståss. Redan dagen innan den riktiga födelsedagen tjuvstartade vi med firandet då mostrarna kom hit och hade med sig fina presenter. De stannade hela dagen och lekte och åt mat med oss.

Jag gick upp tidigt (före sex) den 11 juni för att förbereda Storebrors frukostbricka. Eftersom han har börjat vakna så tidigt så ville jag inte riskera att han skulle vakna utan ett ordentligt firande så därför var det bara att ta sig upp. Vid sju hörde jag röster från hans rum där han och hans farmor sovit tillsammans nu under veckan. Jag väckte T och Lillasyster för att gå ner och hämta brickan och med lite morgonhesa röster fick han sin födelsedagssång. Hans mormor och morfar hjälpte också till att stämma i sången.

Presenten på morgonen var en vattenpistol. En likadan som grannpojken har fast större var pappa T noga att påpeka. Den var väldigt uppskattad och födelsedagsbarnet var mycket nöjt med att vara i centum och att äntligen födelsedagen var här.

Vi åt frukost och sedan följde en lång väntan då lägenheten städades och fika förberedes innan gästerna skulle komma. Vi gjorde tappra försök att få Storebror att sova för det kändes som att lite sömn skulle göra honom gott men trots lång pomenad med vagnen och sedan körande med bil så sov han totalt 29 minuter innan gästerna började komma. Han var så uppspelt över både gäster och presenter!

Om man frågar Storebror själv vad som var bäst så svarar han ”allting” och han har verkligen lekt med precis allting som han fått. Men ett tag byttes vårt födelsedagsbarn ut under kalaset och blev till en Spindelman. Det är nämligen favoritleken nu; att leka superhjälte, så när ett paket innehåll en Spindelmandräkt så var ju såklart lyckan stor.

Pappa T hade gjort en så fin tårta med rymdraket, måne och stjärnor. De brukar åka till rymden tillsammans varje kväll i en låtsasrymdraket på balkongen så temat var väldigt passande. Storebror ville ha en bit från mitten av tårtan eftersom han älskar marsipan och när det är ens fördelsdag så får man givetvis precis som man vill. Han fick i sig en tårtbit väldigt snabbt för att sedan fortsätta leka med barnen som kommit och alla de nya leksakerna.

Trots en fullspäckad dag så tog det en stund innan han kom till ro på kvällen för att sova men det kanske inte är så konstigt. En födelsedag full av spännande händelser är ju inte helt lätt att smälta för en liten treåring…

Läs mer

Bli först att kommentera

i Graviditet, Mammaliv, Vardag

Förlossningsberättelse med Storebror

Skrivet den 10 juni, 2017

Hög tid att skriva ner min förlossningsberättelse

Jag har ju tänkt skriva ner min förlossningsberättelse ganska länge nu. Vad passar bättre än att göra det nu när Storebror fyller 3 år?! Jag vill ha det sparat för mitt eget minnes skull. Dessutom så verkar ju många vara intresserade av att läsa den här typen av berättelser. Så vi gör en liten tidsresa tillbaka till för tre år sedan!

Beräknat datum för förlossningen

Storebror var beräknad till den 9 juni 2014. Dagen innan, den 8 juni, var jag med två vänner i Botaniska trädgården här i Göteborg. Vi promenerade runt, tog kort på fina växter och klättrade uppför ett berg för att titta på utsikten. Jag hade inga känningar alls och förutom att magen så klart var tung att bära runt på så mådde jag väldigt bra. Det var riktigt varmt och värmen skulle hålla i sig länge den här sommaren. För mig som älskar soligt och varmt väder så var det bara skönt!

Den 9 juni kom och gick utan några som helst känningar av att förlossningen var på gång att starta. När min mamma väntade mig så gick hon över 12 dagar så jag var ganska inställd på att jag också skulle få vänta till efter beräknat förslossningsdatum. Eftersom jag mådde så pass bra så var jag inte stressad över det.

Hur det startade

Den 10 juni så vaknade jag tidigare än vanligt och kände en molande känsla i magen. Tanken som kom direkt var så klart att det kanske var dags nu! Efter några minuter så kom den där känslan i magen igen. Det liknade värken som man får när man har mens men med skillnaden att den kom snabbt och sedan sakta släppte igen. Jag laddade ner en värk-app till telefonen för att börja mäta hur länge värkarna varade och hur långt mellanrum det var. För nu var jag ganska säker på att det faktiskt var värkar som hade väckt mig. Samtidigt så visste jag ju att värkar kunde hålla på så här i flera dygn innan det var dag för förlossning ”på riktigt”.

Efter ett tag vaknade min man och han blev klarvaken när jag berättade vad väckt mig. Vår BB-väska var packad sedan några veckor tillbaka men den saknade lite godis, dricka och annat som man kan tänkas behöva när man åker in till förlossningen. Jag fick ligga kvar och vila i sängen (eller ligga och googla på andras förlossningsberättelser var väl det jag gjorde) medan T gick ut på stan för att handla.

Min man ringde för att berätta att han mött några kompisar som skulle ta en fika på stan. Han ville kolla hur jag mådde och om jag ville att vi skulle följa med dem. Äta måste man ju och värkarna kom och gick utan någon slags regelbundenhet så jag gick ut för att möta dem. Efter fikan skulle de vidare för att möta andra vänner och ta en öl på någon uteservering. Eftersom solen strålade och vi mest gick runt och väntade så följde vi med.

Min stora mage ledde ju till att folk frågade när det var dags. Deras ansiktsuttryck blev lite bekymrade då jag svarade att det nog var dags närsomhelst eftersom jag börjat få värkar den där dagen. Men värkarna gjorde inte direkt ont än så länge och de kom med långt mellanrum så vi kände ingen direkt brådska. Så småningom tog vi en promenad genom stan tillbaka hem. Vi tittade på ett avsnitt av Game of Thrones men när vi sedan bytte över till en film så började jag känna av värkarna lite mer och de kom allt mer tätt.

Dags att åka in till förlossningen

Jag ringde in till förlossningskoordinatorn (vilket man gjorde i Göteborg för det var de som sa till vilket sjukhus man skulle åka) och berättade om värkar och allt sådant. Hennes svar var att jag nog kunde avvakta hemma ett tag till med hjälp av ett bad och en alvedon. Eftersom badande inte riktigt är min grej (och speciellt inte med en stor gravidmage som gör det svårt att ligga bekvämt) så tog jag alvedonen och vi tittade vidare på filmen. Jag var kanske inte helt med i filmens handling får väl erkännas.

Vid tio-tiden på kvällen så kände jag att nu var det nog faktiskt dags att börja röra oss mot förlossningen. Värkarna kom med korta mellanrum och de kändes så pass mycket att jag var tvungen att börja andas igenom dem (tack gravid-yogan där jag lärde mig den tekniken!). Min mans kompis hade lovat att skjutsa oss in så T ringde honom medan jag ringde förlossningskoordinaton igen. Vi blev hänvisade till förlossningen på Mölndals sjukhus. Mitt vatten hade inte gått ännu så vi tog med en handduk som jag kunde sitta på ifall något skulle hända på vägen för jag ville ju inte förstöra den snälle kompisens bil. BB-väskan hade vi också med oss.

Eftersom det här var tre år sedan får jag nu börja tjuvkolla på journalen från förlossningen för att friska upp minnet. 22:50 blev vi inskrivna i alla fall. De kopplade CTG-mätare runt min mage för att se mina värkar och bebisens hjärta. Det står i anteckningarna att det var ett mycket livligt barn i magen. Jag minns att han sparkade så hårt att CTG-mätaren lossnade några gånger. Inte helt lätt för dem att få till en bra mätning!

Barnmorskan kollade hur mycket jag var öppen och meddelade att det var 4 centimeter öppet. Jag kunde andas ut för jag visste att det innebar att vi inte skulle bli hemskickade. Något jag oroat mig lite för då man ju aldrig vet om något hänt fast man haft värkar ett längre tag. Vi fick i alla fall bli kvar och jag blev tillfrågad om jag ville ha någon smärtlindring. Det blev lustgas på låg nivå och en värmedyna för ryggen för det var i svanken jag kände av värkarna mest.

10 centimeter öppen

Sedan följde några timmar då jag försökte hitta tekniken med lustgasen och testade lite olika ställningar. Jag låg först i sängen, sen stod jag vid ett ståbord och sen tillbaka till halvsittande i sängen. Vid 01:20 gick mitt vatten samtidigt som barnmorskan skulle undersöka hur öppen jag var. En mindre svallvåg av vatten flög ut över henne och sängen. T var mycket glad att han höll sig uppe vid mitt huvud under undersökningen för han slapp få något på sig. Barnmorskan hann i alla fall känna att jag nu var 10 centimeter öppen. Alltså så öppen man blir. De började duka upp ett bord med saker som behövs när barnet kommer ut och sa glatt att nu var det inte alls långt kvar!

När vattnet hade gått kändes värkarna direkt annorlunda. De blev mycket kraftigare och jag tror även att de kom tätare. Jag fick återigen testa lite olika positioner att stå, sitta och ligga i för barnets huvud låg fortfarande ganska högt upp. Det hela gick alltså inte riktigt så snabbt som barnmorskan hade trott… Vid 03:18 så fick jag Oxytocin. Det gavs för att få igång värkarna för nu hade de börjat komma allt glesare och varade kortare tid.

Efter höjningen av droppet kom det krystvärkar men barnmorskan ville att jag skulle avvakta att krysta. Bebisen låg fortfarande för högt upp. Jag fick så småningom börja krysta i alla fall men det gjorde inte så mycket till eller från. Bebisen hade fastnat och ville inte komma ut. Vid 04:39 står det i journalen att de höjde Oxytocin-droppet och samtidigt fäste de en elektrod på bebisens huvud för att hålla koll på honom så att allt var bra.

Norska, knopen, hot om sugklocka och själva födseln

05:15 står det i journalen att jag började bli mycket trött. Kanske inte så konstig efter flera timmar med krystvärkar och dessutom mitt i natten. Det testades i alla fall en ny grej och det var ”norska knopen”. Det innebar att de knöt en knut på ett lakan och sedan fick jag ligga och dra i den. På andra sidan stod en undersköterska och drog tillbaka som någon form av dragkamp. Det skulle hjälpa till så att rätt muskler användes i krystandet. Det verkade ha bra effekt för nu gick det framåt och bebisen rörde sig nedåt.

Trots att det gick bättre nu så gled ändå bebisen tillbaka uppåt så fort en krystvärk slutade. Jag hörde att barnmorskan började diskutera om det inte var dags att ta hjälp av en sugklocka. Jag tyckte att sugklockan såg så läskig ut och ville helst slippa. Det gav mig extra krafter att fortsätta ta i.

Klockan 06:11 så kom äntligen Storebror ut till en trött men lättad mamma. Trots att förlossningen pågått så länge hade han bra värden på de undersökningar som görs direkt när bebisen kommer ut. Redan efter tio minuter kom moderkakan ut. Efter förlossningen så blev det bara en enda liten bristning som de snabbt satte ett stygn i efter lite bedövningsspray. Vid halv elva på morgonen hade alla undersökningar gjorts och vi hade fått den speciella fikan som ges efter förlossningen. Då fick vi flytta över till BB-avdelningen. Jag fick köras dit i rullstol eftersom jag var ganska mörbultad av förlossningen.

Men den 11 juni klockan 06:11 är klockslaget som förändrade våra liv för alltid för då blev vi föräldrar till en liten pojke. 3730 gram tung, 51 centimeter lång och alldeles, alldeles perfekt!

Det här var min förlossningsberättelse med Storebror.
Vill du läsa mer om graviditeten med Lillasyster (och förhoppningsvis snart även hennes förlossningsberättelse) kan du hitta fler inlägg här! Graviditet

Läs mer

2 Kommentarer

i Barnen, Lillasyster - ett år, Mammaliv, Vardag

Lillasyster 13 månader

Skrivet den 6 juni, 2017

Det är någonting som händer runt ettårsdagen. Helt plötsligt blir bebisen ett litet barn och när Lillasyster dessutom började gå strax innan hon fyllde ett så känns det ännu mera så.

Den senaste månaden så har hon verkligen övat på gåendet och jag skulle säga att hon numera går mer än hon kryper. Det är ju fortfarande med stela ben och det går lite vingligt att ta sig framåt men hon kämpar på. Ganska ofta tappar hon balansen och sätter sig men det är väldigt sällan som hon gråter för det utan för det mesta reser hon sig bara igen och går vidare.

Utomhus försöker vi få henne att behålla skorna på men de tycker hon fortfarande är mest i vägen… Jag tänkte att skor med kardborrar skulle underlätta för oss att ta på dem men jag tänkte inte riktigt på att de då även blev lättare för henne att ta av.

Lillasyster går runt och pratar och skrattar nästan hela dagarna. Hon pekar på allt och säger ”vaädä” (låter ju misstänkt likt ”vad är det” men jag kanske övertolkar). Hon har också börjat säga ”mamma” och ”pappa” mer medvetet. Tacktack har hon ju sagt sedan tidigare och det säger hon fortfarande ofta när hon ger oss något. Annars är det mest oförståeligt bebisprat som kommer ur hennes mun.

Förresten så försöker hon nog säga hej också. Hon lärde sig ju att vinka för ett bra tag sedan men sedan när hon började klappa händerna så var det som att vinklingarna försvann. Men nu, när någon lämnat ett rum till exempel, så vinkar hon efter den och säger nått som kan låta som hej.

Hon har börjat stå och dansa när det finns musik. Tidigare har hon ju mest ”sittdansat” och klappat händerna till musik men nu även i stående alltså. Hon gör försök att sjunga med i låtar också. Så gulligt!

Nu låter det ju som att hon alltid är glad men för det allra mesta är hon faktiskt det. Men vi har börjat få se att det nog finns ett starkt temperament hos henne också. Får hon inte som hon vill så tjuter hon till ordentligt. Hon har även tagit upp saker och kastat mot mig om det är något hon inte fått göra och ibland ger hon ifrån sig ett litet morrande läte. Men sekunderna efter är hon glad igen.

Sömnen då, denna eviga följetång i småbarnslivet. Jo, den är ganska lik hur den har varit. En del dagar den senaste månaden har hon nöjt sig med en sovstund om hon håller sig vaken fram till lunchtid men hon kan lika gärna sova en gång på förmiddagen och en på eftermiddagen. På natten sover hon med avbrott för amning och hon sover gärna länge på morgonen om hon får.

När det gäller lekar så är det så kul att se att hon och Storebror nu faktiskt kan mötas i korta stunder i någon lek. Hon har börjat dra bilar fram och tillbaka på golvet och låter ”wooo”. Det ljudet gjorde hon också för några dagar sedan när hon satt i en kartong så hon låtsades nog att det var en bil hon åkte i. Då kom Storebror direkt och ville också åka med. Hon har ritat några streck med kritor på papper men ungefär lika ofta hamnar kritan i munnen i stället. Hon gillar fortfarande att samla grejer i en låda eller skål för att sedan plocka ur dem igen. Så kan hon hålla på lääänge.

Läs mer

3 Kommentarer

i Mammaliv, Vardag

Änggårdsberget

Skrivet den 5 juni, 2017

Igår tog vi barnen, barnvagn och kameror och lastade in allt i bilen för att åka till Änggårdsberget här i Göteborg. Dels så ville vi komma ut lite men T ville också visa mig hur man kan använda blixtar till kameran. Jag är ju fortfarande en sådan nybörjare på det här med att ta kort så all övning är bara bra för mig.

Tyvärr ville inte riktigt vädret vara på vår sida för det började dugga redan när vi satt i bilen på väg dit. Men vi tänkte att träden säkert skyddar lite så vi gick ändå in. Skogen är ju ett så bra ställe att åka till när man har barn med mycket spring i benen. Inga bilar att akta sig för och massor med grenar och stenar att hoppa på. Perfekt! Vi letade efter gömda drakar och tittade in i kojor och grottor som vi hittade längs med stigarna.

Trots att vädret var lite tråkigt så var det ändå så fint i skogen nu. Bokarna med deras ljusgröna löv lyste verkligen upp i skogen.

Vi kom också fram till en glänta med massor av höga ormbunkar. Hade det inte varit för lite fästingrädsla så hade säkert jag också kastat mig in i dem för att leka.

Regnet tilltog alltmer och när vi hade varit på spännande upptäcktsfärd i nästan två timmar började de korta benen att få ont om krafter.

Men skog som utflyktsmål var en riktigt bra grej så det måste vi göra om snart igen. Kanske med lite mindre regn och mer picknick då om jag får önska. Men tills dess säger vi hejdå skogen för denna gången.

Läs mer

2 Kommentarer

i Mammaliv, Vardag

Ny bilbarnstol från BeSafe

Skrivet den 5 juni, 2017

För några dagar sedan kom ett stort paket hem till oss. Helt osponsrat (tyvärr) har vi nu äntligen köpt en bilbarnstol från BeSafe till Lillasyster. Hon har fått sitta i sitt babyskydd lite väl länge när vi åkt bil. Jag har letat på Blocket en hel del efter bilbarnstolar men jag har ju inte velat ha en för gammal stol. Lillasyster kommer förmodligen använda den i ganska många år framöver och det finns ett bäst före-datum på stolarna. De nyare som jag hittat på Blocket har tyvärr varit ganska dyra. Så när jag såg en hemsida som hade ganska mycket rabatt under förra helgen så slog jag till. Nu vet vi att den är garanterat okrockad och det är en stol som går att använda tills hon väger 25 kilo.

Bilbarnstol från BeSafe

Men som sagt. Ett stort paket levererades hem till oss! Så skönt att det var hemleverans för jag hade inte kunnat bära det hem från vår postuthämtning.

Det är en stol som fått väldigt bra betyg i en massa av tester så det känns tryggt och bra. Nu ska den bara sättas på plats i bilen också. Jag har läst instruktionsboken ett antal gånger och det känns som att det kan ta ett tag att få den på plats. Min plan är att försöka på tisdag då Storebror är på förskolan. Ett barn som sällskap känns högst tillräckligt för det här projektet.

Kartongen har inte slängts ännu och den blev såklart en uppskattad leksak. En så stor kartong kunde ju bli ett hus till både Storebror och Lillasyster!